dagenefter

Min kväll har raserat något så fruktansvärt, från att ha varit sjukt lycklig till att bli sjukt nere. Som en blixt från klar himmel kom det, inte nog med det. Det kom i dubbla omgångar skulle man kunna säga. Det är verkligen det sjuka med mig, kan bli för tankspridd och då blir inget positivt. Aldrig positivt! Osäkerheten växte ikväll och den sabbade allt. Inte nog med att jag bokstavligt talat känner mig ynklig och liten, utan även patetisk och fruktansvärt löjlig. Jag mår verkligen skit just nu. Önskar verkligen att vi inte kom in på den diskussionen vi hade tidigare när jag blev som jag blev. Det var liksom spiken i kistan. Den gjorde verkligen ingen nytta, snarare grym skada på mig under kvällen, men försöker för tillfället att supa bort den så gott det går. Just nu så sitter jag här och funderar på om det verkligen är värt det att trycka på den knappen, fast än jag inte vill så är det så jävla mycket enklare. Dessutom så känns det mycket enklare nu eftersom att jag egentligen har betett mig som en och en annan fitta mot Sara egentligen. Jag kan skylla ifrån mig på att dett är hon som orsakat denna osäkerhet och "smärta" inom mig, men det skulle varken vara rättvist eller rätt då det endå är jag som är den som känner känslor. Fattar bara inte hur mycket saker kunde skada mig under kvällens diskussion, hur? Varför?
Närfan blev jag så fruktansvärt blödig!? Det börjar fan bli dags att sluta med det, men samtidigt så är det så jävla skönt på ett sätt att få känna och må som jag gör, nu känner jag att jag lever iallafall. Att jag inte rört den knappen som skulle kunna stänga av alla mina känslor. Som jag förklarade för dig hjärtat, den dagen jag trycker in den knappen så är det kört. Jag skiter fullkomligt hur det låter eller hur det framställs, men så är det. Jag är itne långt ifrån att bli den känslokalla typen just nu. Men det återstår att se. Faktum kvarstår, jag vill inte trycka på den knappen. Har verkligen betett mig som en fitta mot Sara ikväll, du förtjänar inte det. Absolut inte. Faktum är att jag fortfarande tycker att du förtjänar bättre. Ja, jag vet att du tycker att det är skitsnack osv bla bla bla. Men det finns mycket du inte vet ännu. Jag är skadad, efter allt som hänt osv. Jag är skadad, sönder, itu, bruten etc. Jag är det. Jag älskar dig det gör jag. Tro inget annat.
Det är antagligen anledningen till att jag gör som jag gör just nu. Kan inte rå för att jag mår skit över det som blivit sagt osv. Det är något inom mig som fuckar upp allt, som det alltid har gjort. Det finns det så många bevis på i mitt liv att det är fan löjligt. Finns för mycket exempel på det. Jag fuckar upp allt som är bra för mig på ett eller annat sätt. Och ärligt talat så har det gått till den gränsen ännu en gång då jag just nu inte bryr mig. Inget illa menat mot varken dig Sara eller någon annan där ute. Men ja, det blir som det blir. Jag lutar mig bara tillbaka nu med mina öl och så får vi se. Känner inte för att bry mig speciellt mycket. Jag är absolut inte nöjd med mig själv. Varken mentalt eller fysiskt, kommer aldrig att vara. Sen visst. Det är ett fucking I-lands problem men nu anser att jag har rätt att ha mina åsikter. Normalt sätt borde jag skratta åt ett sådant problem jag sitter i just nu men med dessa propotioner så skulle jag aldrig med att kunna göra det. Pallar nite mer, skall dit jag inte varit sedan Nikita lämnade oss, har inte kunnat med det. Men just ikväll så gör det inte saker värre än vad det är. Kråkberget är en trogen vän. Lika så är ölen som skall med mig.
Tack och hej, far nu åt helvete..

In the back of my mind
I can barely even remember
When there was nothing left to hide
And she had found a way inside

Har nu suttit och läst, läst ur din blogg och även min. Kom fram till det att våran kärlek till varandra är relativt underlig. Vet inte om man skall kalla det "bara" kärlek, då det näst intill även lutar mot en typ utav besatthet, sen visst kan man också kalla det för en förälskelse. Men så som vi förklarar så kan vi i den stora bilden inte släppa varandra. Och det kan vi inte heller, jag kan dock endast tala för mig själv, men jag njuter lite utav det. Att öppna den Pandoras ask genom att höra av sig till dig igen och helt enkelt inte ha den blekaste aning om vad som skulle hända, är en magisk känsla. Och det val jag stod inför när jag väl gjorde detta är något jag definitivt aldrig kommer att ångra. Det var det bästa valet jag någonsin gjort! Sen att saker och ting ser ut som dom gör är en helt annan sak. Snart skall vi bli sambos hjärtat. :)
Det skall bli en jääävligt intressant upplevelse. Och mitt upp i alla dessa skriverier så ringer min ögonsten och ger mig ett sådant leende på mina läppar som inte går att sudda ut. Det är, ärligt talat, inte friskt att känna som man gör för en människa så som jag känner för dig. Det kommer att fördärva mig tillslut. Framförallt om jag inte får visa det. Frågan är dock, hur kunde jag missa en sådan här människa för 5 år sen? Hur kunde jag inte se vad jag hade framför mig? Hur kunde jag vara så himla blind?
Huvudsaken är att jag inte är blind idag, att jag numera vet vad jag har framför mig och dig kommer jag aldrig att ta för givet. Dags att börja lära sig att leva med att jag är här för att stanna. And that's awsome!

Ne nu får det räcka, jag orkar inte skriva mer. Skall bege mig mot affären för att köpa snus och lite negerbollar till morsan då jag åt upp resterande igår. Tjingeling!

Älskar dig Sara. :)

Jag vet att jag inte uppdaterat som jag borde, bla bla bla. Men helt ärligt så har jag inte känt för det. Har inte orkat, orkat skriva ner vad jag tycker, tänker, känner och så vidare! Anledningen till detta är för att jag helt enkelt inte velat. Du vet vad jag känner för dig, lika så gör alla andra där ute.

Mycket har hänt under tiden jag inte uppdaterat, men endå står jag fortfarande kvar på samma ruta. Stampar samma vatten och känner hur hopplösheten sluter sig omkring mig som ett täcke. Faktum är att jag börjar känna en viss känsla av hopplöshet. Men det går la över, antar jag. Däremot så kan jag inte riktigt sätta tummen på vad jag känner emellanåt. Normalt sätt är jag väldigt säker på mig själv etc, men numera så känns det som att mina känslor är överallt. Sen antar jag att det beror på det faktum att jag inte har den blekaste aning om vad framtiden håller för mig, på jobbfronten framförallt. Sen är det absolut inte bara det, utan även att bror mår skit. Vet liksom inte hur jag skall ställa upp för honom, jag gör verkligen allt för min bror. Men just detta som är vet jag inte. Önskar att jag hade alla svaren åt alla. Men jag har inte det, och bara det sätter press på mig. Eller ja, jag sätter press på mig själv rättare sagt. Jag vill finnas där för allt och alla och lösa så mycket jag bara kan, men ibland kan jag helt enkelt inte.

Hur som haver. Jag hade ett helt underbart nyår med älskade och hennes familj. Problem med att komma hem som vanligt, sög att åka hem också för den delen. Efter trippen upp till 08-land så har absolut ingenting hänt. Ingenting överhuvudtaget. Faktum är att jag är uttråkad, fruktansvärt uttråkad! Måste jobba, men jag kommer att fly GBG i slutet på januari. Visst, jag hade kanske kunnat flytta upp nu osv. Men jag vill göra allt sånt med dig i lugn och ro. Inte behöva jobba och sen ta hand om en flytt efter jobbet osv. Nej, jag vill att allt skall skötas en sak i taget. Och det är så jag känner iallafall. Men men, dagarna rullar. Snabbt rullar dom definitivt inte förbi. En dag känns som en evighet emellanåt och det är plågsamt.

Hur som helst. Återkommer en annan gång när jag orkar. Tyvärr var inte detta ett direkt uppiggande inlägg, men det kan dom alla inte vara heller. Det skulle inte se för bra ut!

Min julafton har inte varit speciellt julaktig om jag skall vara sån. Vaknade efter massa hets från fader. Beslöt mig för att gå upp såsmåningom, för att sen få en snaps rakt i näven. Så den slank ner omedelbart. Bra är det dock att jag inte är mycket för att shotta, för det hade isåfall slutat väldigt illa redan där. Men det gjorde det inte. Hur som helst, mormor var över och vi öppnade lite klappar i hopp om att tiden skulle gå. Vilket den för övrigt också gjorde. Satt och tjötade en stund, men i och med att tiden gick så var mormor även tvungen att ta sig över till sig. Förbereda en del innan det att vi skulle komma, mat och städning etc. Som jag även erbjöd mig att hjälpa henne med. Men det behövde hon inte så jag tog med mig hunden hennes ut på en promenix med Haydi och moder. Var ju tvungen att köpa snus och mor skulle ha smör så vi tog oss en lite vända runt torget och tillbaka för att sen öppa ännu mer klappar med Linus som precis kom innan det att vi gick väg. Efter det att det vart klart så gick Linus in och vilade medans vi "tittade" på Kalle Anka. Insåg då hur trött jag utav någon konstig anledning var, så jag försökte vila men det gick la si sådär då farsan var tvungen att sätta kameran på sitt nya stativ och testa, jag var ju självklart försökspersonen då jag endå "bara låg där". Så det blixtrade en del etc, men det löste sig endå. Sen var det panik upp för vi skulle över till mormor där även Mona och Danne väntade på oss. Väl där, så var det lite tjöt mellan alla parter för att senare äta mormors äkligt goda julmat. Efter det så var det lite ris á la Malta, dock åt jag glass för att när jag väl börjar med ris á la Malta så kan jag knappt sluta. Däremellan var det otroligt socialt över borde då alla pratade med alla. Kors och tvärs! Så efter det att efterrätten dukades av så hade ju alla köpt julklappar för 25:- som skulle fram på bordet. Självklart eftersom att jag är #1 så fick jag #1. Vilket innebär att jag var försten ut att ta för mig. Fick en röd fleecepläd som jag är väldigt nöjd med. Men hur som haver. Då vi alla rivt upp våra klappar så satt vi och tjötade vidare en stund tills det att Danne får syn på vad mormor fick; TP kort! Väl här så var Linus tvungen att bege sig för han skulle ut på krogen. Han var inte sådär jätteglad över att jag bestämde mig för att inte haka på. Men tyvärr så orkade jag inte, dessvärre kände jag inte heller för det. Men men, Danne började lite smått på TP korten och såsmåningom så hakade allt fler på. Tillslut var det jag som satt och läste upp kort efter kort efter kort. Vi spenderade många timmar med dom korten. Tror nog fan vi gick igenom hela leken nu, för vissa frågor kom upp 2 gånger. (Danne började huller om buller.) Fast han blandade också och grejade och hade sig. Men jag var mästerläsaren och det uppskattades utav alla då dom förövrigt tyckte att jag läste bra. Något som verkligen inte stämmer. Jag är värdelös på att läsa högt, även tyst. Men kul som fan var det och jag kan verkligen aldrig tröttna på Trivial Pursuit! Därinemellan så blev jag erbjuden 4 biljetter till Frölunda utav Danne, som jag även tog emot. Så jag skall höra av mig till dom imorgon eller nått. Blev även inbjuden hem till dom för att spela spel och liknande. Mycket intressant! Dom verkar endå ha planer med mig. Läskigt! Ne, inte alls. Dom är jättegoa båda två.

Men trots denna jul, hur bra den endå har varit. Den har varit helt grym!! Så fattas endå en människa, finaste! Vill verkligen visa upp dig för hela släkten! Sen får man la hoppas att du tycker om den. Men det är inte det viktigaste, det viktigaste är att jag vill visa upp dig för hela världen som MIN flickvän! Saknar dig så fruktansvärt, men snart är vi återförenade. Tyvärr bara över helgen ännu en gång. Är så trött på denna skiten nu! Men måste hålla huvudet högt och bita i det sura äpplet för det är så jävla värt det i slutendan. För tanken, för mig, är att detta är min sista julafton någonsin! Dessutom så har jag tillochmed gått och facinerat ner mig i den tanken. Den får mig att bli helt varm på insidan. Återigen försvinner jag igen in i drömmarnas land så jag i stort sätt bara sitter och stirrar rakt fram man ser dig framför mig. Förvånande verkligen hur du kan lyckas nästla dig in i mitt huvud på det sättet, detta huvudet så endå är såpass resistent mot det mesta i tankarnas värld. Men mot dig har jag inte en chans på något sätt. Dessutom så vaknade jag också på ett helt underbart sätt då älskade skickade en bild på sig själv! Kan man vakna på ett bättre sätt för tillfället förutom all hets?! Det var verkligen en fin julklapp. Bästa! Ne nu kanske man skall ta och sova, natti på er och hoppas ni alla får bra mellandagar.
Saknar dig finaste! <3

Julafton.. Vad hände där!? Under hela detta året har det hänt en hel del. Synd att du inte fick uppleva en julafton till Nikita, du är verkligen saknad. Julen kommer aldrig att vara densamma utan dig. Glädjen du spred är obeskrivlig! Men åter till nuet. Jag har precis slagit in lite julklappar. Fy fan vad jag ångrar att jag fick folk att slå in böcker etc åt mig i skolan en gång i tiden. Man smörade alltid lite extra för någon, så löste det sig alltid. Numera är det inet så enkelt, men om ett år så skall ni nog få se att det KANSKE blir samma visa igen. Ne nu skall jag inte vara den som är den.
Såhär ser min framtid ut nu för tillfället. Idag, julafton.. Vet inte riktigt. Köpa snus? Fira på nått sätt? Sen skall jag ut med bl a Maggan och folk på Söndag. Är inte jätte taggad, men vad gör man inte för bröder? Det är trots allt antagligen sista gången på ett tag. För att det är som så att jag kommer att flytta in med Sara i Sthlm, ni läste rätt! Sthlm. Vi skall bli sambo så fort man kan flytta in i lägenheten i stort sätt. Och det kommer att bli fantastiskt! Men åter till vad som händer med mig. På torsdag åker jag upp för att spendera nyår med finaste. Vad vi skall göra vet vi inte än verkar det som, men det löser vi. Tyvärr åker jag ner igen söndagen 1 Januari. Tack för den älskling!
Däremot så fick jag en fin julklapp utav jobbet, att jag skulle få ett arbetsgivarintyg om sisådär 1-1½ vecka. Oväntat att det sista dom gör mot en är att rövknulla en, fantastiskt. Men jag orkar inte lägga ner någon energi på det. Det är ett definitivt avslutat kapitel! Däremot så skall det bli intressant att se vad det blir för jobb i min nya stad. Snacka om att man kommer att känna sig liten i ny stad med nytt folk etc. Inga polare runt hörnet eller nått sånt. Men det skall bli intressant. Jag är ju endå en rätt social människa så det är inga probbe!
Man kanske skulle ta och lägga sig? Skall upp vid... 7-8? Morsan ville ha med mig ut på morgonen, dum som jag var så sade jag ja för att hon tjatade så förbannat. Att jag aldrig lär mig!

God jul på dig er allihopa där ute!
Och God Jul på dig älskling. Hoppas du får en bra dag imorgon, fast än jag inte är där! ;D

Tack älskling för ditt gästbloggande & designen! Du vet verkligen hur man gör min dag!

Gud vad jag har längtat egentligen. Nu är jag fri från det pissjobb jag har varit fast med ett tag. Är så jävla nöjd att jag kommer att få slippa de apor som jobbar där. Skall lämna in mitt kära DHL kort för gott, och det känns fullkomligt awsome! Anledningen till detta blogginlägg är för att göra min älskade glad. Hon som ligger hemma och sjukar sig. Inte bra, inte bra! Däremot så har jag nu beställt biljetter så upp kommer jag i mellandagarna, närmare bestämt torsdag. Minns inte vilken tid eller något, men det känns heller inte direkt relevant för tillfället. Huvudsaken är att jag kommer!
Dagen har rullat på sisådär. Var ute på Victoria och "firade" att Ludde fyllt år, Maggan ringde och hämtade upp mig Justin och Uggla. När vi väl kom dit så var det lite öl etc, så kom ocke också för den delen. Trevligt att träffa Ocke, det var endå ett tag sen nu. Han samlar skägg, "som Putte" som han så fint uttryckte sig! Hade däremot väldigt mycket planer men med tanke på att älskade låg och sjukade så kunde jag inte riktigt med att utföra dessa planer jag hade. Så jag får helt enkelt ta de idag. OM jag nu inte skall jobba idag, vilket verkligen inte hade förvånat mig då dom har sista chansen att bokstavligen pissa på mig. Men hur som helst, man skall inte klaga. Måste dock verkligen ringa bossen imorgon så jag får skrivit på alla papper osv så att jag kan luta mig tillbaka mot a-kassa. Som för övrigt inte kommer att bli långvarit då jag skall hitta nytt i närheten till mitt nya hem. Skall då försöka jobba så mycket som möjligt för att få ut så mycket som möjligt för att ge så mycket som möjligt. Men det löser sig det också, ingen panik. Jag har hela livet framför mig!
Däremot så måste jag tacka dig älskling hur du kunde vända min lilla set-back i humöret idag. Du kan verkligen göra min dag IGEN. Allt du gör, gör du perfekt. Osäkerheten finns dock fortfarande där tyvärr. Men bit för bit så dödar du den, så som jag tar han om dig på CS tex. Att berätta vad jag känner för dig är svårt, för svårt för mig nu under dessa nattliga timmar. Men om man skall se svart på vitt för en gångs skull så är det ju en bra skillnad på inläggen, nu från förr. I själva verket skriver jag om dig i varje inlägg. Kan dock bero på att du betyder så himla mycket för mig. Det skäms jag verkligen inte för att framföra! Du är i mina ögon ovärderlig och... Nu kommer dessa skittankar tillbaka. Hur som helst, och vad som än händer i framtiden så kan du ALLTID, och jag menar verkligen ALLTID räkna med mig älskling. Jag kommer att stå vid din sida i vått och torrt, alltid gjort egentligen. Har alltid stått upp för dig iallafall under en viss period.
Vet dock inte vad jag skall införskaffa till dig i julklapp ännu, du förstörde allt med att komma på min ursprungliga julklapp, dumma du! Men jag skall nog komma på något. Något som kanske skulle få dig att skratta men endå har ett värde? Who knows?!

Tänkte skriva bra mycket mer för att tillfredställa någons behov, men det behövs inte. För snart är alla denne's behov uppfyllda dagligen. Därmot så måste jag passa på att slänga in denna: Bara i det glada Backa hittar man detta!
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.806276-falsk-polisbil-i-backa

Älskar dig min älskade

2 dagar kvar till julafton. Hur kommer den att bli kan man ju undra, hur kommer det att kännas att inte spendera den med den personen jag verkligen vill spendera den med. Men men, jag har sjukt många julaftonar att spendera med dig i framtiden. Sen vad du vill skiter jag fullkomligt i, jag skall spendera mina med dig! Hur som helst, dagarna rullar på. Tänkte ta mig innåt för att köpa lite mer julklappar, vet att det är världens hysteri inne i stan! Fattar verkligen inte varför jag alltid skjuter upp saker som jag inte vill göra, fattar verkligen inte. Men nu får man endå ta och bita i det sura äpplet och gå vidare. Skall försöka få med mig broder att följa med om han orkar, och om han vaknar snart eftersom att han var ute och vände stan upp och ner igår tydligen.
Däremot så har jag köpt TRE saker åt min lilla docka som ligger sjuk hemma. Hon förtjänar verkligen hela världen. Känns som att jag skämmer bort henne lite för mycket. Borde man kanske ta och sluta med. Inte bra för framtiden att hon vänjer sig vid denna behandling! ;D
Det jag har köpt är en Wasted Penguinz T-shirt, Killing Floor och Left 4 Dead 2. She's gonna love it!

        

...och tre dagar kvar sen är man arbetslös!
Hemma idag igen då jag mår otroligt dåligt utav någon konstig anledning, vaknade minst 15 ggr inatt utan att överdriva. Hostat sönder min hals och är äkligt förkyld. Fattar liksom inte, min kropp borde endå tåla lite mer än den gör. Men uppenbarligen inte. Sen inväntar jag ett brev från min älskade Sara, som inte kommit ÄNNU! Lika så har mina räkningar inte heller kommit. Trött man kan bli på saker och ting va? Trött är jag även på hur det ser ut just nu. Vill verkligen attt tiden skall gå liiiite snabbare så jag kan åka! Men det är som det är. Måste påminna mig själv emellanåt att det är lite drygt 1½ månad sen. Men endå, tiden har gått så otroligt fort! Fast än det känns som att dessa 5 år inte har existerat! Jag känner dig ut och in känns det som.
Du är fortfarande lika underbar, om inte mer nu! Känslorna för dig har eskalerat från vecka till vecka. Från första dagen då du kom ner så kände jag direkt att fan, Patric, det är Sara. Visst den meningen kanske inte förklarar något för er där ute, men för mig behöver jag itne skriva mer än så egentligen. Då du, Sara, är allt en man någonsin kan drömma om!
Hur du med en endaste beröring kan få mig att känna mig så älskad, så uppskattad och så glad. Ibland känner jag när jag är i din närvaro hur jag svävar iväg. Hur du säger underbara saker och jag hör dom men registrerar dom inte riktigt, då jag är alldeles för upptagen med att lyssna på den melodi som kommer ut från din mun. Man kan väl säga som såhär, att detta inlägget tagit lite mer än 30 min då jag helt enkelt bara drömmer mig iväg hela tiden. Tänker på dig, Sara. Och det får mitt huvud att spinna vidare konstant. På sätt och vis så känns det fantastiskt, men endå inte. Då det känns som att du har kanske fått lite för mycket luft under vingarna. Men ärlig talat så är det så jag känner och då får du få hur mycket luft som helst. Sen att jag mår fruktansvärt bra inom mig själv är en helt annan sak. Däremot så är det helt sjukt att de flesta blogginlägg jag gjort, om inte alla, har på ett eller annat sätt handlat om dig. Kanske borde ta och sluta med det? Nåväl, nu tänkte jag vila lite.

Sara, du är min flickvän!

Ja, vad skall man säga? Dagen har inte varit något vidare egentligen. Halsen krånglar igen, jobbet strular etc. Har dock fått pratat lite med bror idag. Känns väldigt skönt när han öppnar sig för mig. Det har hänt mycket idag på hans jobb då han inte fick en beviljad semester på två veckor då han mår skit på jobbet etc. Allt går emot honom och jag lider med honom. Han kom in och lade sig i sängen och ville prata lite, så vi pratade. Han blev jätteledsen igår när jag pratade med honom ang. en flytt till Sthlm. Han mår tydligen dåligt över detta, men samtidigt så vill han inte stå ivägen för min lycka. Det är stort att han kan sätta någon annans lycka framför sin egna, otroligt stort! Men ja, åter till dagen. Har varit en vända på jobbet för att sedan åka hem igen. Det sög!?
Sen har jag la inte gjort så mycket, spelat lite TF2 och hjälpt moder med diverse saker.

Dock kan jag inte riktigt fokusera mig, itne på någonting på något sätt. Och allt detta är naturligtvis ditt fel! Du har fått mig att bli en människa ännu en gång! Du tar verkligen fram det bästa inom mig!
Älskar hur du kan få mig att känna, från dess att jag vaknar på morgonen tills dess att jag andas mitt sista andetag vid medvetande! Hur din blick kan få hela mig att släppa hela taget om verkligheten, det jag jämt och ständigt håller stenhårt i! Du får mig att på något sätt inse att det är mer utav livet än att bara "leva" det. Då jag känner att det enda rätta är att ta för mig mer.
Den såkallade kaosaktiga vardag som jag trivs med existerar inte längre. Något jag förövrigt faktiskt för ovanlighetens skull trivs med. Världen jag lever i är numera något jag endast kunnat drömma om! Det är också något du lyckas med fantastiskt bra med, du får mig att inse att det är okej att drömma, att ha drömmar. Däremot så finns du och du står även i centrum i alla dessa drömmar jag har om framtiden.
Jag är som sagt inte rädd längre. Inte längre rädd för att visa känslor och visa vad jag tycker och tänker. Det lär du också märka såsmåningom. Du har nyckeln älskling, den har du alltid haft. Samtidigt som jag inte är rädd på det sättet så är jag livrädd på ett annat sätt. Tänk om etc. Det finns så många frågor egentligen, så många frågor som hade mättat den osäkerhet som tuggar vidare i magen. Inte för att jag på något sätt tror något så sätt. Men endå, den osäkerheten har tagit ett stabilt grepp om mig. Något som jag måste skaka av mig! Det är liksom inte riktigt jag att känna mig osäker eller något sådant, fast osäker känner jag mig dock inite. Vet liksom inte hur jag skall förklara, framförallt inte just nu när jag egentligen sitter här med ögonen i kors och fått stirr på skärmen. Däremot så återkommer jag med en ny uppdatering senare.

Älskar dig.

Dagarna går som in i helvete. Känns som det var igår jag tog en impulsbiljett till 08-land för att i sin tur ha med sig henne ner hit, till GBG. Men det var i torsdags! Sjukt hur tiden kan gå. Utan att överdriva på något sätt så kan jag erkänna att jag aldrig någonsin varit såhär lycklig.
Men nog om allt sånt puttinutt etc! I och med det att känslorna stärks, så kan jag inte undvika att känna hur osäkerheten även lika så förstärks! Sen att det är helt oberättigat är en helt annan sak. Dock kvarstår det fortfarande att osäkerheten byggs på. Kan inte rå för det! Men det är ju bara ett hinder, en vägg att riva ner! Visst det är fan inte kul att känna sånna grejer, men sen när fan blev jag så fjollig. Nu får jag la fan ta och bete mig. Osäkerhetens mantel passar inte på mig. Jag är och förblir en stabil klippa som jag alltid har varit, en sådan känsla skall bara rinna av mig!

Dock så har livet varit underbart dessa dagar, ett problem bara! Vardagen står runt hörnet och den är kall och hård! Min vardag är inget kul att fastna i för tillfället! Den suger verkligen. Men är det detta man måste gå igenom för att i sin tur få det så fine! So be it! Då gör jag det med ett leende på läpparna då jag vet att livet kommer att bli såååå mycket bättre!

En vecka kvar sen är man arbetslös! Fan va läskigt det låter! Kan inte tänka mig ett liv utan att jobba, fan gör man på dagarna som arbetslös!? Spelar!? TRÅKIGT! Livet har man så mycket mer att erbjuda när man väl har ett jobb och har något att se fram emot, så som fredagar eller dyligt! Minsta lilla kan få en att bli så lycklig. Kan verkligen få en att känna sig vid liv!

Ne nu har det gått 33:10 utav matchen mellan Shitty och ARSENAL! Kanske skall ta och kolla klart på den så får vi la se om jag kommer att uppdatera mer, det finns en hel del att skriva om, om man säger så. Som tex helgen, tankar, funderingar, PLANeringar etc. På återseende!

Älskar dig.

Fy fan, mår verkligen inge vidare. Misstänker att jag åkt på halsfluss och som ni alla vet så är det inget vidare. Så länge det inte är körtelfeber så är det la okej endå. Eller ja, körtelfeber hade la inte varit helt fel det heller då det är rena rama bantningskuren! Hade ju inte skadat att förlora ett kilo eller två. Men men, livet går vidare. Skall snart till att sjukanmäla mig då jag knappast kan åka och jobba i detta skicket. Tänkte att jag skulle till vårdcentralen, för säkerhetens skull, på onsdag. Så vi får la se. Allt är ju beroende på hur jag mår! Sjuka är endå det att jag endå skall ta mig dit då jag är allmänt anti allt som har med besök på vårdcentral och sjukhus att göra, inte för att jag är rädd eller något sådant utan för att jag anser att jag lär ju överleva endå.
Under dagens gång så har jag svettats något så kopiöst mycket, men nu fryser jag fast än jag sitter här med världens tjockaste jacka inomhus. Galet endå hur små virus kan påverka denna kropp som näst intill kan jämföras med gudarnas! Ne men skämt åsido.
Förhoppningsvis är jag frisk och redo till helgen iallafall, det är det absolut viktigaste! Men nu skall vi inte tänka så långt fram allt eftersom att jag endå skall ta och lägga mig nu då jag verkligen inte pallar att vara varken vaken eller uppe något mer. Tyvärr.

Note: Affären imorgon, införskaffas? Snus och halstabletter!

Frustrationen bara stiger!

Efter att ha sovit en stund så vaknar man igen! Börjar verkligen tröttna på att vara sjuk och endå har jag bara varit det 1½ dag. Sen hjälper det inte när man har 39 graders feber heller. Skitliv!
Man tappar verkligen suget för allt emellanåt, som tex om du är; sjuk, missnöjd, längtar, irriterad etc. Jag skulle vilja säga att jag är en blandning av alla de alternativ. Självklart finns det fler men det är dom jag kan komma på för tillfället! Anledningen? Jag är fast här. Önskar verkligen att mitt liv såg annorlunda ut, men det gör inte det för tillfället. Är så sjukt missnöjd med min levnadssituation, längtar så fruktansvärt efter dig och jag är irriterad över att saker och ting är som dom är! Jag vet att med tålamod så kommer man långt här i livet, man jag är trött med tålamod, jag är trött på att när jag väl vet vad jag vill så kan jag inte grabba tag i det. Det är utom räckhåll för tillfället. Och det är fruktansvärt frustrerande. Dom säger det att "morötter" är bra här i livet. FUCK NO säger jag åt det, för den jävla moroten är förjävla långt ifrån mig.
Jag kommer att gå in till 110% i det jag verkligen vill, och du vet vad jag vill! Vill inte springa i detta hamsterhjul något mer. Det är samma sak dag in och dag ut. Jag väntar, sen spenderar vi några timmar tillsammans fast än vi är 50 mil ifrån varann för att sedan hoppa i säng och göra samma procedur imorgon. Så vill VI inte ha det! VI vill ha vad VI förtjänar. Och vi förtjänar verkligen mer än detta! Men du skall se att det löser sig, det gör det ju alltid! :) Så jävla synd bara att när VI verkligen har bestämt oss så är detta är fruktansvärt stort problem, distansen. Men vinden kommer att vända och ledsna miner kommer att bli leende läppar i framtiden! Då den dagen är kommen, kommer jag att se mig själv som världens lyckligaste man! Det är ingen tvekan om saken! Det kommer att bli så himla bra att du anar inte. Men time will tell när det kommer att ske. Det finns en tidsram som jag försöker att utgå efter, men det är inte lätt när jag behöver prata med en person som inte är i min närhet när han egentligen borde vara det.
Hur som haver, jag är less på allt men fortfarande lycklig.
I'm still going strong!

Och jag känner mig fullkomligt ensam och nere. Har varit i 08-land och gjort mig bekant ännu en gång med omgivningen. Tragiskt nog så åkte jag hem igen, var tvungen. Saknar faktiskt att vara där uppe, inte för stadens skull för den suger apkuk, men för din skull! Ville verkligen inte åka hem, mår bra för en gångs skull och så skall man åka ifrån allt det där "braiga". Det gör mig fruktansvärt frustrerad. Men hur som haver, har haft en helt underbar helg med älsk, helt underbar. Finns verkligen inga ord som kan förklara hur bra det var.
För när jag är med dig så mår jag så otroligt bra, det går inte att beskriva. Däremot så låter jag tiden få beskriva, den tiden som vi spenderat i helgen är INGENTING gentemot hur det kommer att se ut i framtiden. Men om man tar en titt i backspegeln, för att för lite mer än en månad sen så var detta så otroligt långsökt, och nu är jag här. Trodde verkligen aldrig att det skulle ske igen, hoppades gjorde jag! Men trodde aldrig riktigt! Jag trodde att jag skulle vara fullkomligt bortglömd och bara borta, men ack va fel man kan ha ibland. Det sjukaste är endå det att jag efter denna korta perioden känner såpass mycket som jag gör. Och det att jag har förklarat bara en bråkdel av vad jag känner gör mig väldigt glad, framförallt den responsen jag fick. Då det verkligen är ömsesidigt! Jag är lycklig för en gångs skull i mitt liv, och tro fan inte att någon någonsin kommer att kunna ställa sig i vägen för det!

Sitter här och mår allmänt dåligt dock, rent fysiskt. Då jag mår illa, har skallebonk och klen i halsen. Känns dessutom som att jag skall ulka när fan som helst. Vet inte vart det kommer ifrån men förhoppningsvis så går det över. För jag skall fortfarande över till julmiddagen imorgon med släkten, som för övrigt kommer att bli otroligt trevligt! Synd bara att du inte är med då jag mer än gärna hade visat upp dig för alla! Dessutom så måste jag hålla mig någorlunda frisk då jag även lovar Johan att ge mig ut på en liten promenix på kvällskvisten senare under kvällen också. Varför ställer jag upp egentligen!?

Det finns verkligen så himla mycket jag vill skriva, så mycket jag vill säga. Men orden räcker verkligen inte till. Tänkte göra ett sjukt stort inlägg men det uteblir tyvärr. Om sanningen skall fram så tappar jag orden, sitter här och tänker vad jag skall skriva, men det bara driver vidare i dagdrömmar om hur fantastisk helgen har varit! Skriver en mening, sen försvinner jag i någon minut och kommer på mig själv. Om och om igen.
Men du skall veta det att du verkligen är min ögonsten! Om jag inte har bevisat nog vart jag står så kan jag spendera hela framtiden med att bevisa. För bevis är något du har fått iallafall! Måste även tillägga att det du sade innan vi gick skillda vägar fortfarande ekar i mitt huvud! Det var en mening som jag verkligen njöt utav och fortfarande njuter utav! Sara, du är min! <3

Vart iväg och jobbat idag, innan jag ens ring in och anmält mig fri från uppdrag. Hur som helst, jag skall även jobba imorgon. Dock kommer kvällen att bestämma om jag kommer hem imorgon eller ej. Det återstår att se

Anledningen till detta inlägg är för att någon har en lång och antagligen jobbig dag. Samtidigt som att jag känner att jag behöver skriva av mig lite. Du skall veta det att jag kommer alltiid att finnas här för dig, och med alltid så menar jag verkligen alltid! Jag har insett saker och ting denna senaste månaden. Jag är inte längre rädd att känna känslor, inte heller rädd för att visa dom. Jag "skäms" inte över det längre. Nu sitter jag här och bara spyr ur mig känslor istället, såpass illa att det blir ett överflöd. Men jag bryr mig inte. Kunde inte bry mig mindre om vad ni alla tycker om det!
Man skulle väl kunna säga att jag förändrats en del, och faktiskt till det bättre. Nu när jag tänker till, så är jag jävligt nöjd över vad som har hänt tidigare. Det har för mig dit där jag är idag och duger det inte så synd! Kan också med gott samvete skriva detta att jag har fallit pladask för dig, verkligen pladask! Det finns bara du, det har det alltid gjort. Som sagt; jag har tänkt på dig sjukt mycket under all denna tid. Varför vet jag inte, men endå så vet jag. Hur sjukt det än låter så är det så jag menar. När du en gång i tiden sade att jag blivit märkt för livet så trodde jag absolut inte att det var såhär illa! ;D
Ne men skämt åsido. Faktum kvarstår, jag är märkt. Det får jag leva med! Önskar verkligen att saker och ting verkligen blir som planerat, jag siktar på det! Allt annat skulle vara en skam för mänskligheten! Ärligt talat, det skulle verkligen vara en skam för mänskligheten ifall det inte blir som planerat!
Sen hur det kommer att se ut mot slutet av december vågar jag faktiskt inte gissa, jag vet dock att vi kommer att vara tillsammans och inleda -12 på bästa sättet någonsin. Wtf är det som händer?! Sen när började jag spå in i framtiden, ja just det ja! Sen 5te november! Remember remeber the fifth of November!
Saknar dig älsk, för mycket!

Men däremot så finns det inga kossor i Norrland och renar tar kollektivt självmord i Gävle! PUNKT SLUT!