dagenefter

Ofta att dom ringer mig nu och ber mig åka till BP. Hah! Ne nu skall jag duscha innan jag åker. Kanske äta också!

Snart, till helgen! Kommer bli awesome!

Helvete vilken helg jag har haft. Party i fredags och så får man kalla det vad man vill det som hände igår. Det finns saker jag ångrar från helgen, framförallt från igår. Men utöver det hela så har jag haft en bra helg. Utgången i fredags var fenomenal. En utav dom bästa utekvällarna jag har haft, om inte den bästa. Man inser verkligen var polare står och hur tiden inte har någon betydelse när bröder visar varann varför man är just, bröder.
Vill också passa på att höja Maggan till skyarna då du verkligen visade vilken lojalitet du har och tro mig, det kommer du få dubbelt tillbaka!
Jag vet om detta redan nu att detta blogginlägget kommer att vara en besvikelse för vissa. Men jag orkar helt ärligt inte skriva så mycket ikväll. Har inte det där blogg-suget riktigt. Men jag hoppas att någon där ute känner endå att det inte var bortslängda minuter! Måste också få ur mig det att jag kommer att flytta till 08-land. Det kommer jag att göra. Jag vet att INGEN vill att jag skall flytta, alla är endå ärliga och säger det att "Fan Putte vi har saknat dig som fan då kan du inte bara lämna oss så igen" och typ "Putte du är tillbaka, du anar inte vad vi har längtat". Jag får lov att säga det att det tar verkligen emot när jag behöver säga det till er människor rakt upp i ansiktet att jag endå kommer att flytta. Tyvärr så är det som så att det kommer att dröja ett litet tag då det finns gott om hinder på vägen. Men jag kommer aldrig försvinna boys, aldrig igen. Jag kommer alltid att finnas.

Dessutom vill jag öppet be om ursäkt för mitt beteende under lördagskvällen och söndagsmorgonen. Allt blev bara fel, skulle inte ha gjort saker jag gjort. Men samtidigt, jag insåg saker och ting. Visst, känslan!! Den är magisk, men samtidigt. Nej, jag har redan varit där. Dock är DÄR inte så farligt, men endå. Jag skall hålla mig i skinnet och verkligen hålla mig ren. Jag drar ingen nytta utav det jag gjort och den kvällen kommer att gå till historien som "den kvällen som inte existerar".

Och du, saaaagolika du! Du vet verkligen vad du skall säga, vad du skall göra hela tiden! Du gör aldrig någonting fel förutom att skriva "Fan ta dig!" :)
Jag känner mer och mer att allt känns så förbannat rätt! Vi har verkligen connectat hårdare och bättre än någonsin. Det finns ju också anledningar till varför, men det är bara för bra egentligen! Något som jag också poängtera är också den att du är inte lika blyg längre. Du står upp för dig själv mer och du säger liksom rakt ut vad du tycker och tänker! Vet inte hur jag skall förklara men tro mig. Det är positivt, för den respekten det inger. Det är något värdefullt. Dock har du kanske liiiite för mycket luft under dina vingar, men det har du också all rätt att ha. Så jag skall inte förstöra för dig. Fast än jag är OTROLIGT sugen att sätta ner dig på jorden, men där hör du samtidigt inte hemma. Du skall vara där uppe om du skall vara med mig!

Nu sitter jag här. Väntar på att en viss människa skall komma tillbaka från duschen. Tyvärr skall också denna underbara människa lämna mig här vid datorn. Men man får la överleva. Dock har jag suttit här en liten stund och druckit öl, och ätit något har jag inte gjort på jag vet inte hur länge. Men känner av den gör jag. Känner av alkoholen på ett visst sätt. Känns som fel sätt, fattar verkligen inte hur JAG av alla människor kan känna så!
Men jag njuter verkligen när jag känner av det. När jag känner hur alkoholen påverkar mina sinnen! När jag känner hur jag börjar släppa på kontrollen. Låter mittt sanna jag komma fram! På ett sätt så känns det UNDERBART! På ett annat sätt så känns det så fel. Som att jag håller på att bli en alkis. Jag har det i bloden och det kommer jag inte förneka. Min farfar var bl a alkis.
Men som sagt, jag känner verkligen en viss tillfredställelse när jag börjar bli full. Att jag blir lycklig, och inte fylleglad utan verkligen geuint lycklig! Dessutom så känner jag att jag börjar mer och mer komma tillbaka till den jag en gång i tiden var. I och med alkoholen, inget annat. Alla känner igen mig med en öl i handen. Är jag ute på krogen och träffar någon som jag en gång kände så ser dom mig som stordrickaren, den sköna jäveln som inte tog någon skit vare sig om jag var full eller inte. Men jag är inte den personen längre. Måste verkligen lära mig att hålla avstånd från den personen. För den personen var verkligen inge bra att vara omkring eller vara överhuvudtaget! Vad som än händer så blir det som det är menat att bli. Dvs att jag kommer att vara din riddare 24/7! :)

Sitter här, halvt död efter att ha slitit som ett djur halva dagen för att sen bli satt i skitarbete TROTS att jag lyckades att undvika däcklossning! Sen att mina gamla arbetskamrater behövde hjälp och att dom ringde mig som jag i sin tur tackade nej till hör till en annan historia. Men som sagt, sitter här i koma nästan. Har precis ätit och lyssnar på det dova ljudet utav Smirrnoffs suckar och snarkningar.

Jag minns första gången vi träffades, minns musiken som kom ur lurarna som jag endå inte kunde lyssna på då jag var såpass nervös. Minns när vi åkte till dig, hur stelt det var på tåget. Hur stelt det var ett tag, trots att jag försökte liva upp det så gick det inte jättebra. Det var liksom den gamla klassikern:

P: Så det är här du bor?
S: Japp.
P: Mysigt område!
S: Mmm!
P nickar vidare och låter händerna stanna i fickorna medans jag tittar mig omkring.

Det var ganska blygt och stelt. Hela första helgen tillsammans var relativt stel till en början. Men det är ju som det är med allt, om man ger det lite tid så skall du se att allt blir perfekt! Kommer ihåg första gången vi nuppade, kommer ihåg väldigt lite dock. Men som sagt, det var första gången om jag var riktigt nervös för första gången i mitt liv! Känner fortfarande att det är den gången som jag varit som mest nervös!
Men men! Och nu, många år senare. Så, första gången som vi träffades igen, så kändes det som om ingenting har hänt. Fast än vi har hela vår historia och allt, så kändes allt.. Som det skall vara. Jag kände mig hemma igen. Jag kände - wow!
När jag tänker tillbaka såhär i dagsläget så fylls jag med mycket glädje, otroligt mycket. Vi har brädat upp detta på ett såpass bra och vattentätt sätt att det aldrig kommer att gå i spillror!

Minns när jag var uppe hos dig i en vecka! Hur magiskt vi hade det, spelade skissa & gissa, alfapet. Till och med lite fotboll! Vi grillade spett och annat dyligt. Minns exakt hur eran lägenhet såg ut, minns exakt hur din broders lägenhet såg ut. Minns exakt vad som hände när vi tittade på Hellboy! Minns väldigt mycket, mer än du tror. Visst, jag har ett dåligt minne. Antagligen finns det orsaker. Men jag minns endå en hel del! Minns att vi spelade CS. Hur du lade ditt huvud på min axel medans jag spelade.
Åh, och din doft. Att få känna din doft igen! Den minns jag så väl för det finns ingen/inget som luktar godare än du! Minns hur jag njöt varje morgon och kände lukten utav dig. När jag också vaknade och du låg omslingrad tätt intill mig! Vilket du fortfarande gör! Och fortfarande luktar du lika magiskt.

Minns också när du kom ner och erat hotell låg vid Engelbrecksgatan och mitt svar var LIKNANDE "Nu är jag fan längst upp vid Avenyn, hur i helvete skall jag veta vart fan Engelbrecksgatan ligger!?" Jag minns när vi åt på det där stället, glömmer alltid vad det heter men det har två ingångar och hela skiten är en stor fucking labyrint! Och minns även våra promenader, när vi satte oss vid bänkarna på Heden! Minns tanken om att jag ville visa dig vart jag kommer ifrån, men den fick vänta. Det fanns helt enkelt inte den tiden jag ville att det skulle ta! Och när vi kollade på Eurovision på den restaurangen. Med alla människor, minns vad jag åt där också. Var inte överförtjust i maten, men jag var hungrig! Om inte jag minns helt fel så åt du spett? Men det kanske du inte gjorde. Kommer också ihåg att det var HEMSKT att behöva lämna dig senare på kvällen! Åh, kommer också ihåg när vi gick och handlade godis vid den källaren för att senare gå upp till erat hotellrum och mysa till det! Var så sjukt paranoid över att din mamma skulle komma! Hur vi verkligen njöt. Men dock så minns jag också vilken douche jag var då. Men det förtränger jag här nu! 

Det finns så mycket jag minns, tyvärr finns det en del saker jag inte minns. Men med våran historia så spelar det ingen roll vem som minns vad! Det som spelar roll, i mina ögon, är morgondagen! Vad morgondagen har att erbjuda! Våran framtid tillsammans! Det är inget snack om saken, lets face it! Det kommer att finnas en framtid för oss! Som sagt, det finns så mycket att säga från min del, men det får vänta tills det att vi ses igen! För det gör vi snart. Det gör vi snart!
Din P!

Hur mår du? Börjar verkligen bli orolig här!

Efter att varit kung på TF2 så återkommer jag hit. Vet inte varför men jag gjorde det. Utav någon konstig anledning så förs jag hit emellanåt. Utan att egentligen ha mycket att skriva. Men låter jag musiken spela vidare så kommer det säkert någonting. Cornelis Vreeswijk spelas upp i mina hörlurar för tillfället.

Tänkte på det för en stund sen. Hur kommer det att bli om saker och ting blir som planerat? Självklart kommer det bli "zuper" men hur kommer vardagen se ut? Hur kommer livet att vara? Kommer det att vara några större komplikationer? Kommer det duga för dig? Kommer du vara tillräckligt nöjd? Jag menar saker och ting kanske verkar simpla i teorin, men i praktiken helt annorlunda. Man vet ju inte. Inte för att jag tvekar på vissa saker. Men endå, man är ju lite nyfiken på detaljer. Känner mig lite uppmålad i skyarna. Men jag är inte perfekt, lååångt ifrån.
Återigen så vet man aldrig, men endå så är det intressant. Vad skall jag göra på dagarna? Vad kommer jag att jobba med? Antagligen på en terminal eller på ett lager som truckförare.. -.-
Men det är ju ett som det också och en ganska lätt inkomst. Hur blir det med det körkort jag skulle haft för längesen? Frågorna tar aldrig slut känns det som. Men det är la så det skall vara! Det är dels det som får mig att drivas i dessa tankar. Att fråga utan att få ett svar kan vara frustrerande för vissa! Men för mig, nu inatt, så är det ganska lugnande. Hur wierd det än låter så är det ganska lugnande för då vet jag det att jag är inte den personen som kan svaren på dessa frågor. Jag är inte den som behöver svara just nu. Det kan jag ta då! Då kan svaret vara vad fan som helst och det finner jag mig i.

Där ser man. Cornelis kan verkligen få en att bara driva vidare! Då skall vi se vad vi byter till... Åh, gamla Bruce Springsteen! Tycker man verkligen om musik så tycker man fan om Bruce, annars är man en hycklare! Eller nått...

Ne jag känner verkligen inte för att sluta skriva för tillfället!
Hur dagen har varit? Jo, den har la funkat. Gick upp ganska sent och gick ut på altanen. Pratade lite med Erik, Gonniz och Gabi. Det slutade med att vi bestämde att jag skulle över på frukost som vi i sin tur åt kring 4 tiden. Innan jag gick över till dom så kände jag att jag var tvungen att ringa en viss person, en person som jag anser inte har något att göra med mig att göra. Inte heller har något med att göra vilka val jag gör här i livet att göra, etc. Det var ett samtal som fick mig att inse hur rätt jag gör för mig för en gångs skull här i livet. Jag lyssnar verkligen på mitt hjärta! Jag går inte på känsla, inte heller på knoppen ovanför halsen. Utan jag satsar verkligen på vad hjärtat känner. Men men, jag gick över till dom efter det samtalet. Det var raka vägen till soffan som gällde och chrasha! Sen kom Mohammed över, kul att se honom faktiskt. Steph kom också förbi då hennes mamma skall flytta så hon kom förbi på en kaffe. Simon hade, även han, vägarna förbi! Så det var la trevligt att träffa dessa personer, sjuka är endå det att alla är fortfarande barn i mina ögon. Men eftersom att jag knappt träffat dom på jag vet inte hur länge så blir det la så? Hur som haver, dagen rullade. Tiden gick utan att något speciellt hände.

Sedär, magin kring Bruce lever vidare! Fan vilken kung han är!

Om man skall till att lägga sig? Mår ganska dassigt. Sjukaste är endå det att antagligen så mår jag såhär kasst utav en anledning. Och nej jag mår inte kasst fysiskt. Önskar att så var fallet, men så är det inte. Det har dessutom inte med dig att göra. Dvs att du inte är anledningen. Så du kan pusta ut! :)





Livet är enkelt när jag är med dig S!

Hjälp mig, hur skall jag göra? Vad skall jag göra? Vet inte mycket för tillfället. Normalt sätt så hade jag lutat mig tillbaka och glömt att livet pågår som jag brukar göra. Men utav någon konstig anledning kan jag inte det.
Har väl blivit vuxen och insett att saker och ting inte riktigt är som jag hade velat? Jag vet inte vad jag skall göra. Vet inte hur jag skall gå tillväga med livet härifrån. Vilken sten skall jag lyfta? Lyfter jag på fel sten så är jag EXAKT där jag var för EXAKT 4 år sen. Det skall inte hända, det får inte hända!
Jag får helt enkelt ta saker och ting som de kommer som vanligt. Men det känns dock fel att göra det just nu. Min magkänsla säger mig att jag kan inte bete mig som om jag vore kung längre. Jag borde sansa mig lite.
Men samtidigt vill jag inte, jag vill vara den bulldozer jag alltid varit! Jag vill vara den som inte tänkte mig för, den som bara hade en växel, full fart frammåt i alla lägen! 
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma. Eller jo det gör jag, men jag vet liksom inte hur jag skall förklara saker och ting. Sen behöver jag kanske inte göra det heller. Jag skall försöka ta tag i mitt liv, se vad jag kan skruva ut ur denna dränka trasa. Man skulle kunna säga som så att jag känner mig ganska... Vilsen? Lite så känner jag mig just nu. Jag vet vad jag känner och jag vet vad jag vill! Men jag vet inte när, hur eller vad. Det irriterar mig till vansinne. Normalt sett skulle det inte göra det. Men kan inte riktigt få grepp på mig själv på det sättet längre. Vad händer med mig?! Är det den typen utav människa jag blivit? Isåfall vad hände där?
Ne, jag vet att jag inte är samma känslokalla idiot som förr. Jag är inte den respektlösa människan heller. Visst det är väl bra. Men jag är inte den P som jag än gång var. Jag kan knappt med att vara respektlös längre, även om personen/personer förtjänar det! Ett bättre ord att förklara mig som jag var förr är skoningslös.
Efter lite musik och tjöt är jag tillbaka med insikten att: Visst, det är otroligt skönt att kunna vara just; skoningslös. Men, MEN! Jag har vuxit ifrån det. Enkel matematik, jag är numera vuxen!

Hur som haver, vissa tankar jag tänker emellanåt kan verkligen ställa till det för mig. Dock så känner jag faktiskt inte för att blogga mer för tillfället. Känner mig allmänt dassig. Pallar fan inte med mig själv i det stora hela. Mitt huvud är allmänt förstört av mycket skit som är kring mig i dagsläget. Finns bara en positiv sak i mitt liv förutom vänner och familj (som man aldrig någonsin skall underskatta) och det är du.

Här står jag! Dedikerad utan desslike!
Jag skulle gå igenom eld och vatten för att visa vad du betyder.
Inget kan eller kommer någonsin vara stort nog att vara i vägen för min vilja eller mina känslor!
Jag är din!

Hur skall man förklara helgens pådrag? Magiskt? Sagolikt? Majestätiskt? Nej, inget ord kan någonsin beskriva och göra rättvisa i en förklaring på hur bra helg jag har haft! Det var helt.. ja! Jag behövde detta, verkligen! För att förtillfället så ser inte min vardag allt för ljus ut men nu efter denna helgen så känns det så himla mycket lättare. Allt känns så himla mycket bättre!

Men faktum kvarstår, vad händer nu? Det är det jobbiga! Jag vill ju, verkligen! Men å andra sidan, vem skall ta hand om L? Flickan hans? Vet inte om hon kan det på det sättet. Måste verkligen prata med honom för jag lämnar dig fan inte igen! Jag har inte varit världens bästa bror och det vet jag om, men nu är ju tiden för förändringar!

Hur som helst, kom hem runt 2 igår. Tog en promenad med morsan och Heydi, tjötade som fan om allt! Hur mycket jag behövde detta och hur du betyder för mig. Har aldrig pratat med henne om något sådant så det kändes skumt. Jag är inte den som pratar med andra människor eller ja, föräldrar eller någon annan.

Hur som helst så känns det så himla rätt med dig, det har det visserligen alltid gjort! Men allt känns så jävla bra, så rätt, så magiskt! Det är menat att det skall bli vi, det vet jag! Det vet du också. Och efter allt som hänt så är vi bara starkare! Det finns så mycket jag vill skriva ner, men samtidigt får jag inte ur mig allt jag vill få ur mig!
Det känns jätteskumt! En sak är dock säker, framtiden ligger i våra händer. Och den kommer att bli bäst!

Resan hem igår?
Jotack, åkte 19:10 från 08-land. Skulle sätta mig ner så sitter det en kvinna bredvid mig, så jag satte mig ner och bara kopplade av. Sen kommer någon annan kvinna. Vad det såg ut som så hade hon antingen en grav CP skada eller så har hon verkligen gått tunga droger ett bra tag.
Hur som helst, hon kommer och säger att jag sitter på hennes plats, vilket jag inte gör. Men jag är som jag är, jag erbjuder min plats endå och hon tar den! Så jag går och sätter mig någon annan stans, då kommer dom fram till att den andra kvinnan, som satt där först, satt på fel ställe så jag fick hoppa tillbaka till min plats. VILKET JAG ÅNGRAR! Hon satt där med världens spasmer och sjuka ryck hela fucking resan. När det gäller vissa grejer så har jag ett sjukt tålamod och det sattes verkligen på test när jag var tvungen att sitta jämte henne. Hur som helst så hade ett annat tåg havrerat på vägen till Göteborg, halvvägs till Göteborg. Så då skulle vi tydligen plocka upp dom resenärer.
Problemet var det att det fanns bara EN STEGE! Då kände jag att min frustration bara ökade ännu mer. Barn grät som jag vet inte vad på tåget! Där satt jag och svettades sönder för att det var sjukt varmt, satt bredvid ett människa som sprattlade mer än en nackad höna samt en fisk på land, och inte nog med det! Var RÄTT SÅ hungrig. Och som sagt, pricken över i:et - en fucking stege!
Så vi stog still ett bra tag för attfå upp alla resenärer då det andra tåget var fullt. När, efter många om och men, dom andra kom på så fanns det några äldre. Och jag är tyvärr som jag är, jag erbjuder min plats till en äldre kvinna så det slutade med mig på golvet. Sitta och bara vänta.
Nåväl, tåget rör sig frammåt. Otroligt sakta men säkert. Dom kunde inte köra full fart utav någon konstig anledning. Vet ej varför. Hur som haver, det tog tid att komma fram. Men ja, sen kommer vi till Vårgårda där tåget bara tvärnitar och det blev kalabalik. Utav någon anledning så var det kritiska driftstörningar så vi åkte över 4 mil i 40 km/h. Bara det tog ju mer än en timme vilket normalt sätt hade gått väldigt fort. Då jag satt på ett x2000. Såsmåningom så kom vi fram till Partille så det tydligen var folk som var på spåret och jobbade och där tog det också tid då vi fick stå stilla en stund till. Men tillslut så kom vi iallafall in till Göteborg. Klockan hade då slagit ungefär 01:30. Men modern min var vaken och ville verkligen hämta mig. Fast än jag sade nej så stod hon där. Man får väl tacka för det mor!
Detta är en kort berättelse om min tågresa från igår. Orkar inte skriva mer egentligen. Får återkomma senare!

Vad skall man säga? Du är framtiden jag alltid letat efter!
Du kan verligen få mig att må bra i alla lägen!
Jag kan inte tänka mig ett värdigt liv utan att ha dig med i det.
Vi har många dagar framför oss, många!
Våran era tillsammans ligger precis runt hörnet.
Det är vår tur nu!

Verkligheten suger apkuk och jag var hemma runt 02:00 nu inatt. Återkommer senare under dagen

Funderar på att försöka sova en liten stund. Vill ju endå vara någorlunda människa när det väl gäller! Om jag skulle lägga mig nu så innebär det att jag kanske skulle sova kanske, 2 h vilket får duga för tillfället. Uppdaterar senare.

Veckan har la varit sisådär. Känner verkligen att jag vill bara lämna allt bakom mig nu, allt som hänt under året! Förutom Nikita då, självklart! Ne, annars vill jag bara lämna det bakom mig! Längtar verkligen efter -12! Det skall bli kul och se hur livet ser ut om ett år. För det kommer att hända en del så man får allt ta ett stabilt grepp om sin hatt och bara hänga på!
Sitter här och lyssnar på gamla sentimental låtar som påminner om livet ifrån förr. Inser mer och mer att jag är inte samma människa, jag saknar så himla mycket från förr. Det gör jag verkligen! Men jag har endå vuxit och blivit en vuxen individ. Som måste ta sitt ansvar etc. Säga vad man vill men det var fan lättare när man var yngre. Det sjuka är det att jag kan sakna tillbaka såpass mycket emellan åt att jag ligger på gränsen till depression. Tro det eller ej. Har ganska mycket bagage som plågar mig trots min unga ålder. Eller ja, inte sådant bagage utan vissa tankar som kommer upp emellanåt.
Alex, du är en utav dom. Det är du också Nikita! Men det finns så mycket att säga liksom, vi hade en underbar tid som barn. Men vad hände sen? Numera bläjzar ni sönder, ni som fortfarande lever. Tänker på dig också Jacob, fan du hamnade i koma och än idag är du inte helt återställd. Kommer du aldrig riktigt bli. Men för mig så kommer du alltid att vara en broder i vått och torrt, fast än vi inte hörts på jag vet inte hur länge. Vad hände med oss? Vad hände med er? Jag är nog den ENDA som har gått vidare från det. Och ibland så önskar jag att jag aldrig gick vidare från den skiten. För att mina vänner, mina brödrer och systrar är fortfarande kvar där!
Men någon var la tvungen att visa vägen, eller nått? Det suger verkligen att jag har sådanna tankar. Suger så mycket att tänka tillbaka på våra dagar och endå känna att liksom "det var då!". Försöker trycka tillbaka många känslor emellanåt för ibland när jag går runt här i Backa så ser jag oss springa runt. Jag gör verkligen det, oss som små sprang runt eller åkte runt på vafan vi hade, inlines eller cykel eller vadfan som helst och busade och grejade och hade oss. Minns fortfarande hur vi bröt oss in på sopstationen och hur jag smög in när det endå var folk där inne då jag smög bara 1m bakom dom och dansade. Minns allt!
Men det var goda tider, det var det verkligen! Inget ansvar, inga känslor. Tiden går vidare och jag kommer alltid att minnas de tider vi hade tillsammans, alltid! Men som sagt. Det var då, måste verkligen släppa taget om det för det äter upp mig innifrån! Som när 9/11, farsan sade att det hade flugit flygplan rakt in i WTC.
Mitt svar var EXAKT - Fan bryr jag mig om det!? Jag och Alex skall iväg till Lundbybadet, syns sen! Hej!
Ne, nu skall jag blicka frammåt istället! Skall träffa finaste imorgon, spendera helgen med denna underbara varelse! Sen är det tillbaka till verkligheten, men den kanske inte blir så långvarig. Vem vet? Hur som haver så kommer jag ha en helt underbar helg hur man än kommer att vrida och vända på det, kommer bli awsome!
Frågan är dock, vad skall man ha med sig? Skall man ta med sig lite mer kläder tro? Ett ombytte iallafall kan ju vara bra att ha. Äh, tar det i sista minuten som vanligt! Är dock sjukt sugen på att gå ner till Statoil och köpa cigg men det skall jag fan inte göra! Någon gång måste jag fan sätta ner foten! Måste verkligen börja ta hand om mig själv lite bättre, det är fan inte värt att misshandla min kropp som jag gör. Dricker kopiösa mängder alkohol per helg, röker och snusar som aldrig förr. Men samtidigt så känner jag att jag bara lever en gång och då kan jag passa på men endå. Fan vill endå känna mig piggare än vad jag gör.
Måste verkligen få en balans i det hela! Så man kanske mår lite bättre emellan åt. Men men, det återstår att se. -12 kommer bli ett fruktansvärt bra år! I know so! Sen vad som kommer att hända återstår att se som sagt.
Sjuka endå är att jag är också fruktasvärt sugen på en öl. Och om jag skall dricka så kommer jag vilja röka. Då kan jag lika gärna gå över till grannen och sätta mig där en stund. Men som sagt, det skall jag inte göra. Men hur fan skall jag spendera kvällen? Kan inte riktigt somna för jag sov tidigare under dagen, så jag kommer typ sitta här och bara vänta känns det som!
Hmm, borde duscha innan jag åker också för den delen. Men frågan är - orkar jag? Jag måste orka helt enkelt! Åh, det är Våra värsta år på TV! Återkommer kanske senare, kanske sätter mig och spelar eller nått om en stund.

Mitt tålamod börjar ta slut! Vill inte vänta mer! Du & jag, jag & du, VI!

Har nu legat och sovit en bra stund. Det innebär också att jag troligtvis inte kommer att kunna somna inatt, äh jag kan sova på tåget! Gud vad skönt det skall bli att komma bort från allt och bara släppa det, iallafall under en helg!
Det kommer inte bli vilken helg som helst utan helgernas helg! Återkommer senare!

Du!

Har precis pratat med bossen, fick glädjebesked! Jobba på BP imorgon för att senare få meddelande om varsling. Känns ärlig talat, väldigt bra med tanke på att jag visste att det skulle bli såhär. Till er alla som hela tiden har sagt att nej Högsbo kommer inte att bli förlorat och nej Torslanda kommer inte gå förlorat, vill jag bara säga; Hah, I told you so! Jag är inte dum, jag kan läsa mellan raderna emellanåt och fan vad jag njuter!
Jag ser detta som något positivt, verkligen! Frågade även bossen om hur det ligger till med jobb i en annan stad, en viss annan stad. Så han skulle kolla upp det så får vi se vad som händer. Men detta är ju hela underbart! Skall bli kul för dig som har en unge på 4 månader, beter dig som en fitta och ryker på denna skiten. Inte nog med det, dom har inget gott att säga om dig för övrigt utan att du är "trevlig" vilket ALLA är! Jag är jätte hemsk som skriver sådanna grejer som detta, men faktum kvarstår. Det skall bli kul!
Jag är ärlig, det är min nya väg i livet. Ärlighet! Det står jag fast vid!

Men det är la som det är! Jag gråter verkligen inte floder utan jag bara njuter utav det faktum att jag blir varslad, jag kommer att få a-kassa, vilket jag hatar! Men då har jag en trygghet tills det att jag hittar ett nytt jobb! Åh, livet ler mot mig emellanåt. Det ler verkligen!

Du gjorde hela min dag!

Om mindre än 48 h så är jag framme och med dig! Sinnessjukt hur bra det känns! Men nog om dig kanske, det har varit en HEL del skriverier om dig! ;)
En annan sjuk sak är att jag har vaknat, somnat, vaknat, somnat, i nästan 12 timmar. Vad hände där?! Dock så behöver jag sådanna nätter emellanåt. För normalt sett sover jag i snitt kanske 4-5 h per natt, max! Skall ut med Heydi nu strax.
Fan det suger verkligen att inte jobba. Trodde aldrig egentligen att jag skulle säga en sån grej med tanke på hur lat jag är. Men jag har verkligen insett vilken arbetsmoral jag sitter inne med. Tråkigt när det blir som det blir. Men man får ju vända på det och se från den ljusa sidan. Detta kanske ger mig den sparken i arslet som jag kanske behöver för att åstakomma stordåd i verkliga livet? Så som förgylla min framtid med dig?

Min skatt!