Tisdagens förakt!
Efter att varit kung på TF2 så återkommer jag hit. Vet inte varför men jag gjorde det. Utav någon konstig anledning så förs jag hit emellanåt. Utan att egentligen ha mycket att skriva. Men låter jag musiken spela vidare så kommer det säkert någonting. Cornelis Vreeswijk spelas upp i mina hörlurar för tillfället.
Tänkte på det för en stund sen. Hur kommer det att bli om saker och ting blir som planerat? Självklart kommer det bli "zuper" men hur kommer vardagen se ut? Hur kommer livet att vara? Kommer det att vara några större komplikationer? Kommer det duga för dig? Kommer du vara tillräckligt nöjd? Jag menar saker och ting kanske verkar simpla i teorin, men i praktiken helt annorlunda. Man vet ju inte. Inte för att jag tvekar på vissa saker. Men endå, man är ju lite nyfiken på detaljer. Känner mig lite uppmålad i skyarna. Men jag är inte perfekt, lååångt ifrån.
Återigen så vet man aldrig, men endå så är det intressant. Vad skall jag göra på dagarna? Vad kommer jag att jobba med? Antagligen på en terminal eller på ett lager som truckförare.. -.-
Men det är ju ett som det också och en ganska lätt inkomst. Hur blir det med det körkort jag skulle haft för längesen? Frågorna tar aldrig slut känns det som. Men det är la så det skall vara! Det är dels det som får mig att drivas i dessa tankar. Att fråga utan att få ett svar kan vara frustrerande för vissa! Men för mig, nu inatt, så är det ganska lugnande. Hur wierd det än låter så är det ganska lugnande för då vet jag det att jag är inte den personen som kan svaren på dessa frågor. Jag är inte den som behöver svara just nu. Det kan jag ta då! Då kan svaret vara vad fan som helst och det finner jag mig i.
Där ser man. Cornelis kan verkligen få en att bara driva vidare! Då skall vi se vad vi byter till... Åh, gamla Bruce Springsteen! Tycker man verkligen om musik så tycker man fan om Bruce, annars är man en hycklare! Eller nått...
Ne jag känner verkligen inte för att sluta skriva för tillfället!
Hur dagen har varit? Jo, den har la funkat. Gick upp ganska sent och gick ut på altanen. Pratade lite med Erik, Gonniz och Gabi. Det slutade med att vi bestämde att jag skulle över på frukost som vi i sin tur åt kring 4 tiden. Innan jag gick över till dom så kände jag att jag var tvungen att ringa en viss person, en person som jag anser inte har något att göra med mig att göra. Inte heller har något med att göra vilka val jag gör här i livet att göra, etc. Det var ett samtal som fick mig att inse hur rätt jag gör för mig för en gångs skull här i livet. Jag lyssnar verkligen på mitt hjärta! Jag går inte på känsla, inte heller på knoppen ovanför halsen. Utan jag satsar verkligen på vad hjärtat känner. Men men, jag gick över till dom efter det samtalet. Det var raka vägen till soffan som gällde och chrasha! Sen kom Mohammed över, kul att se honom faktiskt. Steph kom också förbi då hennes mamma skall flytta så hon kom förbi på en kaffe. Simon hade, även han, vägarna förbi! Så det var la trevligt att träffa dessa personer, sjuka är endå det att alla är fortfarande barn i mina ögon. Men eftersom att jag knappt träffat dom på jag vet inte hur länge så blir det la så? Hur som haver, dagen rullade. Tiden gick utan att något speciellt hände.
Sedär, magin kring Bruce lever vidare! Fan vilken kung han är!
Om man skall till att lägga sig? Mår ganska dassigt. Sjukaste är endå det att antagligen så mår jag såhär kasst utav en anledning. Och nej jag mår inte kasst fysiskt. Önskar att så var fallet, men så är det inte. Det har dessutom inte med dig att göra. Dvs att du inte är anledningen. Så du kan pusta ut! :)
Livet är enkelt när jag är med dig S!
