Ångestens högborg
Hjälp mig, hur skall jag göra? Vad skall jag göra? Vet inte mycket för tillfället. Normalt sätt så hade jag lutat mig tillbaka och glömt att livet pågår som jag brukar göra. Men utav någon konstig anledning kan jag inte det.
Har väl blivit vuxen och insett att saker och ting inte riktigt är som jag hade velat? Jag vet inte vad jag skall göra. Vet inte hur jag skall gå tillväga med livet härifrån. Vilken sten skall jag lyfta? Lyfter jag på fel sten så är jag EXAKT där jag var för EXAKT 4 år sen. Det skall inte hända, det får inte hända!
Jag får helt enkelt ta saker och ting som de kommer som vanligt. Men det känns dock fel att göra det just nu. Min magkänsla säger mig att jag kan inte bete mig som om jag vore kung längre. Jag borde sansa mig lite.
Men samtidigt vill jag inte, jag vill vara den bulldozer jag alltid varit! Jag vill vara den som inte tänkte mig för, den som bara hade en växel, full fart frammåt i alla lägen!
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma. Eller jo det gör jag, men jag vet liksom inte hur jag skall förklara saker och ting. Sen behöver jag kanske inte göra det heller. Jag skall försöka ta tag i mitt liv, se vad jag kan skruva ut ur denna dränka trasa. Man skulle kunna säga som så att jag känner mig ganska... Vilsen? Lite så känner jag mig just nu. Jag vet vad jag känner och jag vet vad jag vill! Men jag vet inte när, hur eller vad. Det irriterar mig till vansinne. Normalt sett skulle det inte göra det. Men kan inte riktigt få grepp på mig själv på det sättet längre. Vad händer med mig?! Är det den typen utav människa jag blivit? Isåfall vad hände där?
Ne, jag vet att jag inte är samma känslokalla idiot som förr. Jag är inte den respektlösa människan heller. Visst det är väl bra. Men jag är inte den P som jag än gång var. Jag kan knappt med att vara respektlös längre, även om personen/personer förtjänar det! Ett bättre ord att förklara mig som jag var förr är skoningslös.
Efter lite musik och tjöt är jag tillbaka med insikten att: Visst, det är otroligt skönt att kunna vara just; skoningslös. Men, MEN! Jag har vuxit ifrån det. Enkel matematik, jag är numera vuxen!
Hur som haver, vissa tankar jag tänker emellanåt kan verkligen ställa till det för mig. Dock så känner jag faktiskt inte för att blogga mer för tillfället. Känner mig allmänt dassig. Pallar fan inte med mig själv i det stora hela. Mitt huvud är allmänt förstört av mycket skit som är kring mig i dagsläget. Finns bara en positiv sak i mitt liv förutom vänner och familj (som man aldrig någonsin skall underskatta) och det är du.
Här står jag! Dedikerad utan desslike!
Jag skulle gå igenom eld och vatten för att visa vad du betyder.
Inget kan eller kommer någonsin vara stort nog att vara i vägen för min vilja eller mina känslor!
Jag är din!
