dagenefter

Står här vid busshållplatsen. Det blåser halvt storm igen här. Känner att jag orkar fan inte! Fuck it! Varje morgon jag vaknar är livet bara ännu en dag som inte duger! Vakna ensam.. Att stå här med ABBA i lurarna gör mig fan inte lyckligt, framförallt när jag vet att du är 50 mil ifrån mig. Det suger också att uppdatera denna blogg via telefonen då mina fingrar är för tjocka för att skriva då jag hela tiden kommer åt fel bokstav. Vad hände med min arbetsmoral? Den som normalt brukar vara ganska hög! Antagligen har väl gränsen kommit till vad jag står ut med och vad jag inte står ut med.

Men men. Inte mycket att göra åt det.

Vaknar varje morgon och känner mig så fruktansvärt ensam varje morgon. Vill inte stressa igenom saker och ting. Men om det är något jag vill så vill jag det nu! Att kunna skriva att det finns starka känslor är väl något alla förstått. Men hur starka kan ingen ana. Vet inte hur det skall bli bara. Vill inte vänta längre! Vill verkligen inte! Mina tankar går på högvarv hela tiden! Kan inte stoppa dom, kan inte behärska dom! Vill inte göra nått åt det! Vill ha dom.