Skall man eller ej?
Nu sitter jag här. Väntar på att en viss människa skall komma tillbaka från duschen. Tyvärr skall också denna underbara människa lämna mig här vid datorn. Men man får la överleva. Dock har jag suttit här en liten stund och druckit öl, och ätit något har jag inte gjort på jag vet inte hur länge. Men känner av den gör jag. Känner av alkoholen på ett visst sätt. Känns som fel sätt, fattar verkligen inte hur JAG av alla människor kan känna så!
Men jag njuter verkligen när jag känner av det. När jag känner hur alkoholen påverkar mina sinnen! När jag känner hur jag börjar släppa på kontrollen. Låter mittt sanna jag komma fram! På ett sätt så känns det UNDERBART! På ett annat sätt så känns det så fel. Som att jag håller på att bli en alkis. Jag har det i bloden och det kommer jag inte förneka. Min farfar var bl a alkis.
Men som sagt, jag känner verkligen en viss tillfredställelse när jag börjar bli full. Att jag blir lycklig, och inte fylleglad utan verkligen geuint lycklig! Dessutom så känner jag att jag börjar mer och mer komma tillbaka till den jag en gång i tiden var. I och med alkoholen, inget annat. Alla känner igen mig med en öl i handen. Är jag ute på krogen och träffar någon som jag en gång kände så ser dom mig som stordrickaren, den sköna jäveln som inte tog någon skit vare sig om jag var full eller inte. Men jag är inte den personen längre. Måste verkligen lära mig att hålla avstånd från den personen. För den personen var verkligen inge bra att vara omkring eller vara överhuvudtaget! Vad som än händer så blir det som det är menat att bli. Dvs att jag kommer att vara din riddare 24/7! :)
