Fördelen att kunna läsa.
Har nu suttit och läst, läst ur din blogg och även min. Kom fram till det att våran kärlek till varandra är relativt underlig. Vet inte om man skall kalla det "bara" kärlek, då det näst intill även lutar mot en typ utav besatthet, sen visst kan man också kalla det för en förälskelse. Men så som vi förklarar så kan vi i den stora bilden inte släppa varandra. Och det kan vi inte heller, jag kan dock endast tala för mig själv, men jag njuter lite utav det. Att öppna den Pandoras ask genom att höra av sig till dig igen och helt enkelt inte ha den blekaste aning om vad som skulle hända, är en magisk känsla. Och det val jag stod inför när jag väl gjorde detta är något jag definitivt aldrig kommer att ångra. Det var det bästa valet jag någonsin gjort! Sen att saker och ting ser ut som dom gör är en helt annan sak. Snart skall vi bli sambos hjärtat. :)
Det skall bli en jääävligt intressant upplevelse. Och mitt upp i alla dessa skriverier så ringer min ögonsten och ger mig ett sådant leende på mina läppar som inte går att sudda ut. Det är, ärligt talat, inte friskt att känna som man gör för en människa så som jag känner för dig. Det kommer att fördärva mig tillslut. Framförallt om jag inte får visa det. Frågan är dock, hur kunde jag missa en sådan här människa för 5 år sen? Hur kunde jag inte se vad jag hade framför mig? Hur kunde jag vara så himla blind?
Huvudsaken är att jag inte är blind idag, att jag numera vet vad jag har framför mig och dig kommer jag aldrig att ta för givet. Dags att börja lära sig att leva med att jag är här för att stanna. And that's awsome!
Ne nu får det räcka, jag orkar inte skriva mer. Skall bege mig mot affären för att köpa snus och lite negerbollar till morsan då jag åt upp resterande igår. Tjingeling!
Älskar dig Sara. :)
