Måndagen
Ja, vad skall man säga? Dagen har inte varit något vidare egentligen. Halsen krånglar igen, jobbet strular etc. Har dock fått pratat lite med bror idag. Känns väldigt skönt när han öppnar sig för mig. Det har hänt mycket idag på hans jobb då han inte fick en beviljad semester på två veckor då han mår skit på jobbet etc. Allt går emot honom och jag lider med honom. Han kom in och lade sig i sängen och ville prata lite, så vi pratade. Han blev jätteledsen igår när jag pratade med honom ang. en flytt till Sthlm. Han mår tydligen dåligt över detta, men samtidigt så vill han inte stå ivägen för min lycka. Det är stort att han kan sätta någon annans lycka framför sin egna, otroligt stort! Men ja, åter till dagen. Har varit en vända på jobbet för att sedan åka hem igen. Det sög!?
Sen har jag la inte gjort så mycket, spelat lite TF2 och hjälpt moder med diverse saker.
Dock kan jag inte riktigt fokusera mig, itne på någonting på något sätt. Och allt detta är naturligtvis ditt fel! Du har fått mig att bli en människa ännu en gång! Du tar verkligen fram det bästa inom mig!
Älskar hur du kan få mig att känna, från dess att jag vaknar på morgonen tills dess att jag andas mitt sista andetag vid medvetande! Hur din blick kan få hela mig att släppa hela taget om verkligheten, det jag jämt och ständigt håller stenhårt i! Du får mig att på något sätt inse att det är mer utav livet än att bara "leva" det. Då jag känner att det enda rätta är att ta för mig mer.
Den såkallade kaosaktiga vardag som jag trivs med existerar inte längre. Något jag förövrigt faktiskt för ovanlighetens skull trivs med. Världen jag lever i är numera något jag endast kunnat drömma om! Det är också något du lyckas med fantastiskt bra med, du får mig att inse att det är okej att drömma, att ha drömmar. Däremot så finns du och du står även i centrum i alla dessa drömmar jag har om framtiden.
Jag är som sagt inte rädd längre. Inte längre rädd för att visa känslor och visa vad jag tycker och tänker. Det lär du också märka såsmåningom. Du har nyckeln älskling, den har du alltid haft. Samtidigt som jag inte är rädd på det sättet så är jag livrädd på ett annat sätt. Tänk om etc. Det finns så många frågor egentligen, så många frågor som hade mättat den osäkerhet som tuggar vidare i magen. Inte för att jag på något sätt tror något så sätt. Men endå, den osäkerheten har tagit ett stabilt grepp om mig. Något som jag måste skaka av mig! Det är liksom inte riktigt jag att känna mig osäker eller något sådant, fast osäker känner jag mig dock inite. Vet liksom inte hur jag skall förklara, framförallt inte just nu när jag egentligen sitter här med ögonen i kors och fått stirr på skärmen. Däremot så återkommer jag med en ny uppdatering senare.
Älskar dig.
