Ondskans onsdag.
Hade en hel del jag skulle hinna med att göra under dagens gång. Allt föll bara platt pannkaka. Börjar skita i allt som har med min forna vardag att göra och är påväg in i gamla vanor. Vaknade hos Gonniz imorse, minns nästan ingenting från kvällen/natten. Eller jo det gör jag, men vissa saker stannar där. Det var en helt underbar natt dock måste jag erkänna, där har jag en riktig familj. Fast än dom gör lite random skit osv, men i ärlighetens namn. Jag är ingen fin fisk heller i grund och botten. Hur som haver, gårdagen var sjukt mycket strul och sjukt mycket mission. Det var det även under nattens gång. Som vi alla trodde så skulle vi bara stanna i Backa, det var typ det enda stället vi inte var på om man säger så. Men hur man endå vrider och vänder på det så ångrar jag inte en sekund över vad vi alla gjorde igår.
Hur som helst så har jag bokat nästa vecka då vi skall dricka and what not tills vi storknar för att jag flyttar. Så det kommer att bli finfint.
Detta är inte bra dock, igår blev jag rädd över saker och ting. Inte över något så, men orolig över mig själv. Kommer jag att bli bra såsmåningom? Kommer jag fungera som jag vill? Allt kommer bli bra, men som man väl kan se i de frågorna som förövrigt är bra många fler, så står det "jag". Vaknade upp i den förbannade fotöljen imorse och kände mig allmänt avtrubbad. Avtrubbad på allt. Varför gör jag såhär mot mig själv?
Man kan lugnt säga att jag är riktigt trött på mig själv i detta laget. Hatar de tankevägar jag kommit in på för det gör fan inte min vardag enklare. Men det är la den svåra vägen jag alltid skall ta. Verkar inte bättre än så iallfall. Snubblade över en gammal låt som betyder fruktansvärt mycket för mig. Fuck it, är inte på humör för detta längre.
http://youtu.be/TEXBmw2jBcA
