dagenefter

Då var vi framme vid denna dag som vi längtat efter så! Idag flyttas det. Kan dock inte undvika att känna mig som ett jävla bihang, att jag bara klänger mig fast osv. Man börjar ju undra om det verkligen är så. Hur det än blir så kan jag endå inte undgå dessa känslor. Har lite tankar och funderingar jag behöver konfrontera. Det borde kännas helt fantastiskt men det gör tyvärr inte det. Det sades litegranna under gårdagen som fick mig att reflektera över saker och ting. Tro inte att du, Patric, skall bli den du fruktar att bli. Fuck no!  Pallar inte skriva mer. Sitter på vagnen påväg in till stan nu. Så fuck off och arrividerci!