Då var det dags igen
Satt nyss och lirade lite Q3L, efter väldigt mycket frustration över att jag dog oväntat mycket (79 - 77) och att min accuracy låg på knappa 40%. Så insåg jag att fan, jag satt och lyssnade på random Scocco låtar och tänkte sönder på dig. På allt vi gjort tillsammans under denna korta perioden och allt sånt där emotionellt bös. Hur fastnade du för mig så lätt igen osv?.. Men också hur våra känslor för varann endast har accelererat i fruktansvärda hastigheter på sådan kort tid. Det är väldigt anmärkningsvärt faktiskt. Att vi, Patric & Sara, äntligen funnit tillbaka till den vägen som vi var menade att traska tillsammans efter denna tid. Och inte bara det, utan även hur vårat "band" till varann har blivit något så oslagbart att man inte kan tänka på det utan att häpnas. Visst vi jobbar i en uppförsbacke med allt vi ger oss in på just nu. Men det är bara tillfälligt och vi vet att i slutändan så står vi där, hand i hand och dedikerar vårat liv för den andre under en magisk ceremoni som kommer att hålla livet ut. Men det är en vacker dag framöver.
Sen kan jag känna att det är lite.. Inte jobbigt så sätt, men att jag vet hur din bror har stått under början utav allt detta. Sen visst, du känner mig. Det finns inget som någonsin stoppar mig när jag väl bestämt mig. Däremot så hade det varit trevligt att försöka lura ut honom på en öl eller två i framtiden, bara jag och han för att prata om allt detta. För han har växt otroligt mycket i mina ögon som sagt. Men det kommer det också. Denna känsla är också något jag skulle vilja kalla för lyxkänsla. Det är något som inte är nödvändigt, men som jag kan känna av emellanåt. Medans jag endå är inne på detta spåret så finns det också en del annat som grämer mig. Bl a tid och rum, olika saker som hänt osv. Men det är något jag helt enkelt får ta tag i och gå vidare. En gång i tiden så rann sånt bara av mig så släppte jag det och gick vidare. Det var också den gången i tiden jag inte brydde mig.
Jag skriver en hel del emellanåt, i stort sätt bara om dig. Du är fast i mitt huvud bokstavligt talat 24/7! Tror du mig inte? Scrolla ner så inser du ett och annat. Det är bara dig jag skriver om i stort sätt. Sen att jag skriver såpass mycket som jag gjort det senaste är väl för att jag vill att du skall ha något att läsa, plus att det är trevligt att veta det att du kommer att få det där vackra leendet du har det första du får på morgonen. Synd bara att jag inte har den lyckan att få se det för tillfället. Men den lyckan kommer jag dock få ha resten utav mitt liv inom en kort framtid. Visst, sen kan man ju diskutera om jag verkligen förtjänar det eller ej. Inom mig själv har jag kommit såpass långt att jag tycker att; jadu Patric, det är något du verkligen förtjänar.
För tillfället känner jag mig extremt lugn och harmonisk. Det gör jag också utan varken alkohol eller grön. Det var längesen jag kände denna känslan på detta sättet. Och på detta sättet så menar jag när jag är ensam. Såhär lugn och harmonisk har inte jag kännt mig sedan skoltiden, och inte under vilken tid som helst under skoltiden. Utan under den skoltiden jag hade dig. Man kan tycka att jag framstår som världens fjolla osv som framför mina känslor på ett sätt som få gör. Genom att skriva vad som kommer upp i huvudet och vad som känns i hjärtat. Men ärligt talat så vill jag hellre vara en fjolla isåfall, för som sagt. Jag är trött på att vara känslokall. Den tiden är över!
Nu är det dags för mig att dra mig tillbaka, skall sätta på en film i hopp om att bli lite tröttare för att i sin tur bege mig mot sängen och krama kudden. Jag hoppas att detta inlägget påverkar din dag på ett fantastiskt sätt. Well, lemme know! :)
p<3s
