Tystnaden säger allt
Nåväl, nu har jag sovit en stund. Skall snart iväg till jobbet igen. Börjar tröttna på vissa människor kring mig redan. Tragiskt hur man kan visa upp två sidor mot mig på det sättet egentligen. Men det är ingen fara, dessa personer kommer att få sig en lektion i hur man beter sig, iallafall mot mig.
Men hur som haver. Livet går vidare och julen ligger runt hörnet. Skall bli intressant att se hur saker och ting kommer att lösa sig. Hoppas J pratar med hyresvärden idag för jag pallar itne en dag till här. Måste ha eget, måste få leva mitt liv! Undrar också hur julen kommer att spenderas, inte så att jag bryr mig speciellt men orka egentligen sitta där och vara nykter eller liknande. Men det löser sig det också.
Vet inte riktigt vad jag skall skriva, vaknade inte direkt på rätt sida idag. Då kan man bli lite avtrubbad. Dock känner jag mig allmänt trött på mig själv, men det är la så det skall vara när jag inte lyssnar på mig själv. Det känns som att jag måste lära mig saker jag redan kan men som jag har "glömt". Går inte riktigt att förklara, men det märks väl så småningom.
Hur som helst. Jag känner numera en viss livsglädje jag inte känt på många år. Fortsätter skriva mer ikväll.. Är tyvärr itne sugen att skriva.
I'm no hero, you remember how I was, you know
All I ever did was worry, feeling out of control
To the point where everything was going end over end
I'm spinning around in circles again
This is where you come in
All of this to explain to you why
I had to separate myself away from yesterday's life
Please remember this isn't how I hoped it would be
But I had to protect you from me
Thats why I slipped out the back before you knew I was there
I know you felt unprepared
But every single time I was around I just bring you down
And I could tell that it was time to be scared
Thats why I slipped out the back before you knew I was there
And I know the way I left wasn't fair
I didn't want to be around just to bring you down
I'm not a hero but don't think I didn't care
