Mot helgens slut!

Det var en vecka sedan livet var helt underbart. Det är det fortfarande men då var det ännu bättre! Och bättre kommer det definitivt att bli! :)

Hur som haver, jag broder och fader var iväg förut och "firade" fars dag en vecka senare då tid inte fanns på schemat förra veckan. Så vi var på Kville biljard och lirade lite biljard. Jag vann, självklart. Men den som endå imponerade, NOT, var Linus som failade med exakt allt han gjorde nästan. Pinsamt broder, pinsamt! Men däremot så är inte Kville som det en gång var. Det har blivit världens jävla skitställe. Tyvärr, där tappade ni en potentiell stammis.
Sen har jag i timmar chattat med dig. Sjukt hur tiden bara försvinner. Hur mycket man får sagt endå. Men men det är la så det är när man gått och blivit som man blivit. Det är la smällar man får ta antar jag. Får jag helt enkelt leva med, lider definitivt inte över det!
Sen så är det ju måndag imorgon. Vill verkligen inte ha måndag imorgon. Vart ju avbokad - IGEN! Så jag skall ha ett möte med bossen imorgon inne i stan.
Han sade att jag inte behöver oroa mig men vafan, jag vill ju jobba. Sen så har jag ju inte varit den bästa medarbetaren heller kanske, jag vågar iallafall stå upp för mig om man säger så. Jaja, han ville prata så vi får la se. Funderar på att säga upp mig iallafall, tänker inte stanna på ett ställe där jag blir behandlad som skit. Redan gjort det för mycket, jag är alldeles för lojal att det är löjligt egentligen!
Men vad gör man inte för cashen? Vet bara inte vad jag gör nu resten utav veckan. Skall man leta jobb? Skall man göra annat? Vet inte, hatar att leva i ovissheten på det sättet. Det är skillnad på mig när det gäller sånna grejer nu gentemot hur det var förr. Då brydde jag mig inte på samma sätt som jag gör idag. Men som sagt, detär ju lite skillnad i dagsläget också.
Ne men jag får la uppdatera så fort jag kan imorgon så får vi la se. Gör la antagligen det lite kort imorgon på vägen hem. Sjukt hur mycket jag verkligen bävar inför morgondagen, det trodde jag verkligen inte om mig själv.
Äh, skitsamma! Jag tar livet som det kommer! Jag är, vad du än säger, Stålmannen!




Du är livet! Ett liv utan dig är inte ett liv värt att leva.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0