dagenefter

Vaknade nu för en liten stund sedan, insåg att det fortfarande var denna jävla skitdag, den känns verkligen som en evighet. Allt har gått emot mig idag. Har tappat lusten helt, lusten som har med allt att göra. Eller ja, nästan. Är det såhär det skall vara eller är jag bara känslig idag? Jag brukar verkligen inte vara den första som klagar över saker och ting men idag så är det bokstavligt talat skit. Den enda personen som skulle kunna vända upp och ner på denna dagen befinner sig 50 mil ifrån mig! Ett avstånd som skall decimeras till 0 m inom en snar framtid förhoppningsvis!

Tänker på dig!